Ukulele: delar, hur den låter och hur man spelar

Möt ukulelen

Ukulelen är ett litet gitarrliknande instrument med fyra strängar som man knäpper på. Dess förfader är machete, en liten gitarr med fyra strängar som portugisiska nybyggare tog med sig till Hawaii. Det hawaiiska namnet översätts ofta med ”loppa”.

Det finns fyra vanliga storlekar. Från minst till störst heter de sopran, konsert, tenor och baryton. De vanligaste små ukulelerna är under 60 cm långa. Större storlekar är längre: Kamakas nuvarande barytonukulele är till exempel ungefär 77,5 cm lång totalt.

Varje tillverkare har lite olika mått. Om vi tar Kamakas nuvarande modeller som exempel är den vibrerande strängen på sopranen ungefär 34–35 cm lång och på barytonen ungefär 50 cm. Sopranen har de kortaste strängarna och banden närmast varandra.

Sopran-, konsert- och tenorukuleler stäms G–C–E–A. Barytonen stäms D–G–H–E, likadant som de fyra högsta (tunnaste) strängarna på en gitarr. Den här sidan handlar om det vanligaste: en sopranukulele stämd G–C–E–A.

Familj

Stränginstrument (knäppta)

Klassificering

Hornbostel–Sachs 321.322: lådluta med hals (halsen sitter fast på en ihålig kropp)

Standardstämning

G4–C4–E4–A4 (från 4:e strängen till 1:a strängen)

Klingande omfång

C4 till ungefär C♯6 (Kamaka-sopran med 16 band)

Klav

Diskantklav (G-klav)

Transponering

Icke-transponerande (skrivs som den klingar)

Vanliga storlekar

Sopran, konsert, tenor, baryton

Ukulelens delar

Kamaka beskriver sopranens form som en ”liten kropp formad som en åtta”. På Kamakas nuvarande modeller är lock, botten och sarg av koa, halsen av mahogny, och greppbrädan och stallet av rosenträ (ebenholts på några dyrare modeller).

På en Kamaka-sopran eller -konsert möter halsen kroppen vid 12:e bandet; på tenoren och barytonen vid 14:e bandet. En Kamaka från 1950-talet i ett högskolemuseum har nylonsträngar. En machete som har papper från 1843 har tarmsträngar.

12345678910

1. 1
   Huvud headstock

   Instrumentets översta del, där stämskruvarna sitter.

2. 2
   Stämskruvar tuning pegs

   Vrid på dem för att spänna eller slacka en sträng och ändra dess tonhöjd.

3. 3
   Sadel nut

   Ena änden av den del av varje sträng som vibrerar.

4. 4
   Hals neck

   Den del som handen håller i; den bär greppbrädan.

5. 5
   Greppbräda och band fretboard & frets

   Tryck ner en sträng bakom ett band, så blir den vibrerande delen kortare och tonen högre.

6. 6
   Lock top / soundboard

   Den tunna träskivan framtill som tar upp strängarnas skakningar och knuffar på luften.

7. 7
   Ljudhål soundhole

   Här rör sig luften i kroppen in och ut, vilket hjälper de låga tonerna.

8. 8
   Stall bridge

   Håller strängarnas ändar och för vidare deras vibrationer till locket.

9. 9
   Botten och sarg back & sides

   Sluter den ihåliga kroppen; den traditionella formen är som en åtta.

10. 10
    Strängar strings

    De fyra strängarna som vibrerar när du knäpper eller slår an dem.

Var ljudet kommer ifrån

En sträng är så tunn att den knappt kan knuffa på luften. På instrument som gitarr och ukulele låter strängarna själva nästan ingenting. Det är som att vifta med en ätpinne: du känner nästan ingen fläkt. Viftar du med en solfjäder känner du mycket mer.

Därför för strängen vidare sina skakningar genom stallet till locket. Locket är en stor, tunn yta av trä, förstärkt med ribbor på insidan, och det knuffar på luften precis som solfjädern. Luften inne i kroppen studsar också in och ut genom ljudhålet, ungefär som tonen du får när du blåser över en flaska. Den luften hjälper mest de låga tonerna.

Tonhöjden beror på strängen. En kortare, hårdare spänd eller lättare sträng vibrerar snabbare och låter högre. När du trycker ner en sträng bakom ett band blir den del som kan vibrera kortare, så tonen går upp. I liksvävande temperatur höjer varje band tonen med en halvton.

En knäppt sträng vibrerar samtidigt i hela sin längd och i halvor, tredjedelar och fjärdedelar. Det är dess övertoner. Om du knäpper precis på en stilla punkt (en nod) i ett av de mönstren kommer det mönstret inte igång: knäpper du en tredjedel in på strängen saknas det 3:e, 6:e, 9:e … av de här mönstren. De höga övertonerna klingar också av snabbast, så en ton låter rundare en eller två sekunder efter att du har knäppt.

En större kropp ger oftast ett starkare, varmare ljud med mer bas, men träet och hur instrumentet är byggt spelar också roll. Kala beskriver sopranen som ljusare och mjukare och att den inte bär lika långt, och barytonen som den djupaste, nära en akustisk gitarr.

Prova: spänn ett gummiband mellan två fingrar och knäpp på det. Du hör nästan ingenting. Spänn det nu runt en öppen, tom låda och knäpp igen. Lådan fungerar som ukulelens kropp och gör ljudet mycket starkare.

Så spelar man

Sitt på framkanten av en stol utan armstöd; lutar du dig bakåt blir det svårare att spela. Håll ukulelen nära kroppen. Utan axelband håller din högra underarm den mot bröstet. Du kan slå an strängarna där det känns bra, men bästa stället är nära där halsen möter kroppen.

Vänster tumme vilar bakom halsen. Fingrarna böjs mjukt och trycker med fingertopparna mellan banden. Håll naglarna på den handen korta och handleden rak och avslappnad. Om ett finger nuddar strängen bredvid dämpar det den strängen, och ackordet låter otydligt.

Uppifrån och ner när du håller instrumentet är strängarna 4:e (G), 3:e (C), 2:a (E) och 1:a (A). Börja med att slå an nedåt med tummen. Tummen har svårt att slå uppåt, så slå uppåt med ett finger på högerhanden. En första lektion använder ofta ackorden C, F, G7 och C7.

Senare kan du prova andra tekniker. I campanella (italienska för ”liten klocka”) spelas varje ton i en melodi på en egen sträng, så att tonerna klingar över varandra som klockor; barockgitarren använde samma slags stämning till detta. Ett split stroke blandar enstaka toner med hela ackord och flyttar det starka anslaget från slag 2 till ”och” efter det, för en rytm i ragtimestil. Läroböcker lär också ut tremolo.

• Ackordspel (strumming)Dra över alla fyra strängarna: nedåt med tummen, uppåt med ett finger. Här är ett nedslag på ett C-ackord (1:a strängen nedtryckt vid 3:e bandet). Exemplet är byggt av de fyra strängarna, inspelade var för sig och lagda efter varandra.
• FingerspelKnäpp strängarna en i taget med olika fingrar, så att varje ton hörs för sig. Här är de fyra lösa strängarna, från 4:e till 1:a. Kala skriver att tenorens bredare bandavstånd passar bra för fingerspel.

Omfång och notskrift

Ukulelemusik skrivs på den tonhöjd du hör, så ukulelen är inte ett transponerande instrument; den skrivs normalt i diskantklav. Jämför med gitarren, som klingar en oktav lägre än den skrivs; även barytonukulelen skrivs ofta på klingande tonhöjd.

De lösa strängarna är G4, C4, E4 och A4. Den lägsta lösa strängen är C4 (ettstrukna c), inte G-strängen. G-strängen ligger högre än C-strängen. Det kallas re-entrant stämning, och det är inget fel. Alla fyra lösa strängar ryms inom en oktav, och när du slår an dem tillsammans blir det ett C6-ackord.

Den högsta tonen är 1:a strängen (A4) plus en halvton per band. På en Kamaka-sopran eller -konsert med 16 band blir det C♯6; på en Kamaka-tenor med 18 band blir det D♯6. Antalet band varierar: en Kamaka från 1950-talet med 12 band når bara upp till A5.

Med en låg G-sträng (low G) går 4:e strängen ner en oktav till G3, och den skrivs också en oktav lägre. Kalas Tenor XL har traditionellt låg G. Barytonen stäms D3–G3–B3 (H3)–E4 och når ungefär B5 (H5) med 19 band. Britannica nämner också en stämning A4–D4–F♯4–B4.

Många spelare läser tabulatur (tab). Dess fyra linjer är de fyra strängarna, med 1:a strängen (A) överst, och varje siffra är ett band. Ett C-ackord är en 3:a på översta linjen och 0 på de andra tre.

Lyssna

• G4 är högre än C4Först 4:e strängen, sedan 3:e. Strängen som sitter överst låter högre, inte lägre: det är re-entrant stämning.
• Fyra lösa strängarG4, C4, E4, A4. Alla fyra ryms inom en oktav, vilket ger ukulelen dess täta, ljusa klang.
• C-ackord, nedslagG4, C4, E4 och C5 börjar med några millisekunders mellanrum, från 4:e strängen till 1:a, och smälter ihop till ett ackord.
• Ljudet blir rundareEttstrukna c på 3:e strängen. Lyssna på början och sedan på slutet: de ljusa höga övertonerna klingar av först.
• Klingande ackord och dämpade strängarFörst ett klingande C-ackord, sedan ett anslag med strängarna dämpade. En dämpad sträng har nästan ingen tonhöjd, bara ett kort klick. Därför får fingrarna inte nudda fel strängar.

Historia och släktingar

Ukulelen växte fram ur machete (även kallad braguinha), en liten gitarr med fyra strängar från ön Madeira. En machete som byggdes på Madeira mellan 1840 och 1870 är 50,5 cm lång, med lock av furu, botten och sarg av olivträ och band av mässing. Museet skriver att den här typen togs upp på Hawaii på 1880-talet som ukulele.

Den 23 augusti 1879 kom fartyget Ravenscrag till Honolulu med 423 personer från Madeira som skulle arbeta på sockerplantagerna. Ombord fanns Manuel Nunes, Augusto Dias och José do Espírito Santo. Först arbetade de på plantagerna; 1889 stod alla tre listade som gitarrbyggare. De hör till de första som byggde ukuleler.

Kung Kalākaua tog med ukulelen i kungliga föreställningar och fester på ʻIolani-palatset. Det kungliga stödet hjälpte människor att se den som Hawaiis eget instrument. Namnet betyder ”hoppande loppa”. En berättelse säger att det kom från smeknamnet på Edward Purvis, en liten och livlig man som hjälpte till att göra den populär. En annan säger att det beskriver spelarens fingrar som hoppar över strängarna.

Världsutställningen Panama–Pacific International Exposition i San Francisco 1915 förde ukulelen till det amerikanska fastlandet. Martin byggde sina första sopraner det året, konsertukuleler från 1925 och sina första tenorer 1929. På Hawaii började Samuel Kamaka bygga ukuleler av koa 1916 och patenterade 1928 en oval ”ananas”-ukulele.

Släkten är stor. Madeiras femsträngade rajão stäms D–G–C–E–A, så dess fyra sista strängar stämmer med ukulelens G–C–E–A; rajão blev senare den åttasträngade taropatch. Barockgitarren använde också re-entrant stämning. Banjoukulelen byter ut trälocket mot en liten banjokropp med ett skinn av kalvskinn; ett exemplar i Edinburgh byggdes i London omkring 1940.

1. 1840–1870
   En machete med fyra strängar byggs på Madeira (finns nu på V&A)
2. 1879
   Ravenscrag för arbetare från Madeira, bland dem Nunes, Dias och Espírito Santo, till Honolulu
3. 1889
   Alla tre står listade i Honolulu som gitarrbyggare
4. 1915
   Panama–Pacific-utställningen i San Francisco; Martin bygger sina första sopraner
5. 1916
   Samuel Kamaka börjar bygga ukuleler av koa i sin källare
6. 1928
   Kamaka patenterar den ovala ananasukulelen
7. 1959
   Kamaka öppnar sin fabrik på South Street i Honolulu

Att komma igång och skötsel

Storleken är en avvägning. Sopranen har de kortaste strängarna och banden närmast varandra, och Kamaka kallar den den perfekta första ukulelen och en favorit hos spelare med mindre händer. Större storlekar låter starkare och varmare, med bredare bandavstånd. Kamaka kallar konsertukulelen den bästa blandningen av storlek och ljud, och säger att tenoren är den storlek som deras artister använder mest.

Barytonen har samma stämning som gitarrens fyra översta strängar. Eftersom den ligger en kvart lägre blir det grepp som ger C på en sopran ett G på en baryton.

Kamaka påpekar att massivt trä är känsligt för temperatur och luftfuktighet. Långsamma förändringar brukar gå bra; det är plötsliga förändringar man ska undvika.

• Förvara den i en hård väska när du inte spelar, skyddad mot stötar och plötsliga ändringar i temperatur eller luftfuktighet.
• Håll den borta från element och annan direkt värme; en luftfuktare för instrument kan hjälpa till att hålla luftfuktigheten på rätt nivå.
• Till vardags torkar du av den med en mjuk, ren och torr bomullsduk; när du rengör den använder du en lätt fuktad duk, aldrig en blöt. På en lackerad yta kan du använda ett rengöringsmedel för instrument, men undvik allt som innehåller vax.
• Håll naglarna kortklippta på den hand som tar ackorden; då blir det mycket lättare att trycka ner strängarna.
• Om G-strängen låter högre än C-strängen är inget fel: det är den vanliga re-entrant stämningen.

Utforska mer

• StränginstrumentEn sträng ger ljud när den vibrerar. Lär dig hur violinfamiljen, gitarrer och harpor fungerar och varför tonen ändras när man trycker ner en sträng.
• ViolinViolinen: strängarna G D A E, hur stråke och kolofonium får strängen att sjunga, hur man spelar och omfånget från G3.
• CelloViolinfamiljens låga, varma röst: hur stråken får en sträng att sjunga, hur du sitter med den och strängarna C G D A.
• Akustisk gitarrKlassisk gitarr med nylonsträngar och westerngitarr med stålsträngar: delar, var ljudet kommer ifrån, spel, skillnader.
• ElgitarrEn elgitarr gör strängarnas vibrationer till elektricitet för en förstärkare. Så fungerar pickuper och distorsion.
• ElbasGitarrfamiljens lägsta medlem: hur pickuperna fungerar, hur du knäpper och greppar, omfånget och historien.