Föredragsbeteckningar: hur starkt, hur fort och vart du ska

Noterna talar om vilka ljud du ska spela. Tecknen runt dem talar om hur: svagt eller starkt, långsamt eller snabbt, kort eller bundet. Vissa tecken är till och med pilar som skickar dig bakåt eller framåt, som en karta. Tryck på knapparna för att höra varje tecken och följ sedan kartan med fingret.

Granskad 7 oktober 2026

I den här lektionen

Dynamik: hur starkt

Hur starkt eller svagt du spelar kallas dynamik. De två viktigaste bokstäverna är p för piano (svagt) och f för forte (starkt). Sätt m framför, för mezzo (halv), så får du stegen i mitten: mp är halvsvagt och mf är halvstarkt. Dubbla bokstaven för att gå längre: pp är mycket svagt och ff är mycket starkt.

Stegen från svagt till starkt är alltså pp, p, mp, mf, f, ff. Det är inga fasta siffror på en ljudmätare. De jämförs med varandra: en trumpets p är ändå starkare än en gitarrs p. Det viktiga är att p är svagare än mf, och att f är starkare.

En kort melodi spelad svagt.
Samma melodi spelad starkt.
Ett ackord som klättrar uppför stegen: pp, p, mp, mf, f, ff.

Prova: säg ”god morgon” i p, sedan i mf och sedan i f. Samma ord, tre olika dynamiker.

Starkare och svagare

Musik ändrar ofta styrkan lite i taget. Crescendo (cresc.) betyder bli starkare gradvis. Decrescendo eller diminuendo (decresc., dim.) betyder bli svagare gradvis. I stället för ord kan noterna visa en lång kil under tonerna: en som öppnar sig (som ett utdraget <) för starkare och en som stängs (som ett utdraget >) för svagare.

Blanda inte ihop den långa kilen med det lilla >-tecknet över en enskild not. Det lilla tecknet är en accent, och den får du höra längre ner. De andra italienska orden för styrka finns i lektionen ”Italienska termer”.

Melodin börjar svagt och växer sig starkare ända till slutet.
Samma melodi börjar starkt och tonar bort.

Tempo: hur fort

Ett tempoord i början talar om hur snabbt slaget går. Largo är mycket långsamt och brett, Andante är gångtempo, Moderato är medeltempo, Allegro är snabbt och livligt, och Presto är mycket snabbt. Många stycken har också en siffra, som ♩ = 92, vilket betyder 92 slag per minut (BPM).

Här är ungefärliga riktvärden: Largo ungefär 40–60 BPM, Andante ungefär 76–108, Moderato ungefär 108–120, Allegro ungefär 120–156, Presto ungefär 168–200. Böcker och metronomer anger lite olika siffror, och varje stycke har sin egen känsla. Nedan spelas samma korta fras i fyra tempon. De snabbare spelar den mer än en gång, så att du hinner höra den sätta sig.

Vissa ord ändrar tempot på vägen. Ritardando (rit.) betyder sakta in gradvis, som en cykel som rullar till stopp, och a tempo betyder gå tillbaka till tempot från förut. Hela listan finns i lektionen ”Italienska termer”.

Frasen i 50 BPM: långsamt och brett.
Samma fras i 92 BPM, gångtempo (spelas två gånger).
Samma fras i 138 BPM: snabbt och livligt (spelas två gånger).
Samma fras i 184 BPM: mycket snabbt (spelas tre gånger).
Spelas två gånger: andra gången saktar sista takten in gradvis.

Prova: ställ metronomen på 60, sedan 92, sedan 138, och gå på stället till varje tempo. Vilket känns som Andante?

Kort eller bundet: staccato och legato

En liten punkt ovanför eller under en not betyder staccato: gör tonen kort och avstött, med en liten tystnad efter, som att spräcka bubblor en i taget. En böjd linje över flera olika toner är en legatobåge: spela dem legato, mjukt sammanbundna utan glapp, som att rita ett streck utan att lyfta pennan.

En legatobåge ser ut som en bindebåge, men den är inte samma sak. En bindebåge binder ihop två toner med samma tonhöjd till ett längre ljud (se lektionen ”Rytm och notvärden”). En legatobåge binder ihop olika toner och säger att du ska spela dem mjukt sammanhängande. Lyssna på samma melodi spelad på båda sätten.

Varje ton flyter in i nästa, utan glapp.
Samma melodi med korta, studsiga toner och små tystnader.

Accenter och fermat

En accent, ett litet > ovanför eller under en not, betyder att du spelar den tonen starkare än grannarna, som när du säger ett ord högre i en mening. Accenter kan ändra hur en melodi känns. I exemplet får åtta snabba toner i varje takt accent på ton 1, 4 och 7, så du hör dem i grupper om 3 + 3 + 2.

Fermaten 𝄐, en båge med en punkt under, betyder håll den här noten (eller pausen) längre än det står. Hur länge bestämmer musikern eller dirigenten. Det är som att pausa en video på ditt favoritögonblick och sedan trycka på play igen.

Snabba toner, alla lika starka.
Samma toner, med accent på 1, 4 och 7 i varje takt.
En melodi som spelas rakt igenom i takt.
Samma melodi: den höga tonen i takt 2 hålls längre, sedan fortsätter slaget.

Repristecken och 1:a och 2:a slut

För att spara papper trycker man inte samma takter två gånger. Ett repristecken, två punkter bredvid ett tjockt dubbelt taktstreck (𝄇), säger: gå tillbaka och spela den här delen igen. Du går tillbaka till det matchande starttecknet (𝄆), eller till allra första början om det inte finns något.

Ibland slutar delen annorlunda andra gången. Klamrar märkta 1. och 2. visar 1:a och 2:a slut (kallas också volta). Första gången spelar du 1:a slutet och går tillbaka. Andra gången hoppar du över 1:a slutet och går direkt till det 2:a. I exemplet ser kartan ut så här: 𝄆 takt A, takt B, [1. slut 1] 𝄇 [2. slut 2]. Du hör alltså A, B, slut 1, sedan A, B, slut 2.

A, B, 1:a slut (leder tillbaka), A, B, 2:a slut (avslutar).

D.C., D.S., Fine och Coda: följ pilarna

D.C. (da capo) betyder gå tillbaka till början. D.S. (dal segno) betyder gå tillbaka till tecknet 𝄋. De följs av ett ord som säger var du ska sluta: al Fine betyder spela fram till ordet Fine och sluta där. al Coda betyder spela fram till ”To Coda” 𝄌 och hoppa sedan fram till codan, slutdelen som börjar med samma tecken.

Exempel 1, D.C. al Fine. Kartan har fyra takter: 1, 2 (Fine), 3, 4 (D.C. al Fine). Du spelar 1, 2, 3, 4, går tillbaka till början, spelar 1 och 2 igen och slutar vid Fine. Exempel 2, D.S. al Coda. Kartan är: intro, 𝄋 takt 2, takt 3 (To Coda 𝄌), takt 4 (D.S. al Coda), sedan codan. Du spelar intro, 2, 3, 4, tillbaka till tecknet för 2 och 3, och hoppar sedan till codan.

En vana som är bra att känna till: när du går tillbaka med D.C. eller D.S. brukar musiker hoppa över repristecknen andra gången och bara spela det sista slutet, om inte noterna eller dirigenten säger något annat.

Takt 1, 2, 3, 4, sedan tillbaka till början för 1 och 2, och sluta vid Fine.
Intro, 2, 3, 4, tillbaka till tecknet för 2 och 3, sedan hopp till codan.

Prova: innan du spelar ett nytt stycke, följ vägen med fingret. Leta först upp alla repristecken, slutklamrar, 𝄋, Fine och 𝄌, tryck sedan på play och följ pilarna.

Pianoljud: Salamander Grand Piano av Alexander Holm (CC BY 3.0).